Några från ambassaden och andra internationella missioner här drog i
onsdags söderut i Etiopien för att skaffa sig en "egen" uppfattning om
situationen där. Det blev en tidig morgon. Vägarna är relativt bra,
men det är mycket annat på vägarna än bilar. Ca 5 timmar i bil. Ned
mot Debre Zeit, Langano och igenom Shahemene - där rastafari-kolonin
bor.
Efter möte med lokala regeringsrepresentanter besökte vi ett center
där man ger ut mat till behövande familjer med undernärda barn. Regnen
har varit ojämna de senaste åren, och det räcker med att skörden ska
bli försenad för att de ska gå åt fanders för dessa familjer. För två
år sedan fick de två skördar per år, men på grund av förskjutningar i
regnperioderna får de nu bara en. Många av familjerna har 8 barn eller
fler och de har inga marginaler att falla tillbaka på. I denna region
har folk varit beroende av hjälp utifrån för att överleva ända sen
1984.
Vi besökte också ett sjukcenter som sköts av indiska nunnor dit de
allra värst undernärda barnen kommer för vård. Jag hade svårt att var
kvar i sjuksalen där det fanns 4 åriga barn som var mindre än min egen
dotter på 9 månader och som säkert inte vägde mer än 5 kilo. Armar
tjocka som min tumme. Kunde inte förmå mig att ta några foton där.
Dagen efter var vi på ett ställe med mer positiv anda. Ett fyrtiotal
kvinnor som insett att ensam är svag i kristider och istället bildad
en grupp som spar pengar tillsammans. De började med 25 öre styck, men
har nu 8000 på banken, egen odlingsbar mark som ger avkastning, en
kossa var och en lagerlokal som snart ska omvandlas till hönsfarm.
Dessa kvinnor hade tagit sitt öde i sina egna händer och stod hyfsat
rustade även om nästa regn faller illa...
På facebook finns fler foton.
...
No comments:
Post a Comment